Jag har tagit fram en dagbok från när jag var 16 år och träffade Bernt för första gången som var just den 12 april. En skoldans på gymnasiet, en helt underbar kväll.... så kan det gå :)
Både roligt och lite plågsamt att läsa dagböcker, det var en ganska jobbig tid och känslorna kommer tillbaka när jag läser vad jag skrivit. Har funderat på om jag ska bränna dem men samtidigt kanske jag nån gång kan tycka det är bra att läsa dem, se vem jag var då och vem jag är idag.
Du måste ju ha kvar dem!! Handskrivna texter håller på att utrotas.
SvaraRaderaVisst är det underbart att ha kvar sin ungdomsromans :) <3
Jo du har rätt i det. Men jag vet väl inte om jag vill att någon annan ska läsa dem... fast å andra sidan kanske det inte ens är någon som orkar det heller.
RaderaJa det är umderbart :)
<3 kram
Vilken fin skrivstil du har.
SvaraRaderaJag tror mina blev kvar på vinden då vi sålde föräldrahemmet.
Känns inte riktigt bra. /Helena
Tack!¨
RaderaFörstår dig att det inte känns bra.