Så har mamma somnat in efter ett långt och bra liv. Känns lite vemodigt, näst äldst av fem syskon och nu finns det ingen kvar av dem.
Hon blev 94 år så det är en aktningsvärd ålder.
Idag skulle det varit min pappas 100e födelsedag så han tyckte nog att det var dags att hämta henne, även om det blev en dag för tidigt. Känns lite symboliskt på nåt sätt.
Känns lite overkligt och hur det än är går det aldrig att förbereda sig. Hon har ju varit rätt dålig från och till sen i början av sommaren och låg på sjukhus ett par veckor och sedan på ett korttidsboende. Den flyttade hon hem i mitten av augusti, det var det hon ville och har varit förvånansvärt pigg och klar sen dess trots de besvär hon haft. Vi har pratat i telefon minst en gång i veckan så det känns bra.
I måndagsmorse larmade en sköterska och hon åkte ambulans till sjukhuset där de hittade ett brustet magsår när hon röntgades. Sen gick det ganska snabbt och hon somnade in natten mot tisdag.
Barnen säger att nu måste jag bli minst 94 så jag får väl se om jag kan uppfylla det. Mormor blev 90, mamma 94 och båda har varit klara i huvudet till slutet så jag hoppas ju på att jag har fått de generna också. Starka envisa kvinnor.
❤️ kramar!
SvaraRadera