lördag 14 januari 2017

Caladesi Island

Längst upp på Clearwater finns en jättefin strand Caladesi med jättefin vit sand som känns som potatismjöl när man går där. 

Efter mitt födelsedagsfirande så gav vi oss iväg. Jörgen, Erika, Jennie och Tommy lånade cyklar av hotellet, det skulle finnas 6 cyklar men fanns bara 5 tillgängliga, så Bernt och jag tog bilen istället. 
Det går inte att köra till den stranden utan man får åka till Honeymoon Island och ta båt över till Caladesi.

 Vår bil under vistelsen, en Ford Explorer med 7 sittplatser. Lite trångt med bagage men det gick det också.

 De här kollade in att allt gick rätt till vid färjeläget

Mycket aktivitet ute på havet.

 På väg till Caladesi. Det är så vackra färger på vattnet och himlen.

 Tre delfiner vi mötte på vägen. Hann tyvärr inte få nån bättre bild.

Lite laidback fiske kan man också ägna sig åt

 Mangroveträd finns överallt.

En lång gångbro för att komma ut till stranden. Bra ordnat med toaletter och omklädningsrum där gångbron började.

Hmm törs vi bada månntro?? Gul flagga betyder medium risk och den lila "Dangerous marine life" hajar, eller vad? Stingrockor varnar de också för på vissa stränder. Vi såg inga hajar eller andra farliga djur.

 Underbar vacker strand och hav

 Bernt och jag stannade på den första stranden och de andra fortsatte längst ut på udden. En halvtimmes promenad eller nåt. Vi hade fått en returtid på båten tillbaka och då skulle vi inte hinna bada så mycket om vi skulle gå en timme dit.

Mycket snäckor på den här stranden också.


Flaggan på båten.

Ännu en fantastisk dag och strand.

måndag 9 januari 2017

Mera födelsedagsfirande

En morgon i när vi var i Clearwater överraskade Jörgen, Jennie, Erika och Tommy mig med lite mera födelsedagsfirande. De hade dukat upp det fint vid poolen utanför där vi bodde, sötnosarna.

Ett fint kort

En väldigt tjusig tårta som dessutom var god.

Ett fint glas som kändes väldigt amerikansk. Tänkte lämna kvar den men Bernt packade ner den i sin väska så nu står den i min bokhylla.

Prosecco som jag drack ur mitt fina glas.
Jättekul !!

Känns som om firande aldrig tar slut.....

fredag 6 januari 2017

You and me and a Manatee

Så var det äntligen dags för en av de stora höjdpunkterna på resan. Att snorkla och titta på sjökor eller manater. Jörgen, Erika och jag hade bokat platser i Crystal River där det finns många sjökor. 

Kallt som tusan var det den dagen, runt 10-12 grader (det har varit runt 20-29 de andra dagarna) men det var bra att det var kallt för då kommer sjökorna ner till Crystal River där det är varmare. De behöver ha minst 20 grader eftersom de inte kan hålla värmen själva.

En sjöko kan bli upp till drygt 3 meter lång och väga över ett ton så de är stora. De tillbringar hälften av tiden med att ligga på botten eller i vattnet och sova och går upp till ytan var 5-10e minut för att andas. Resten av tiden äter de sjögräs.

Framme vid dykcentret fick vi sätta på oss våtdräkter, och det behövdes verkligen. Första gången jag använt våtdräkt. Prova ut glasögon och titta på film om sjökor, hur vi skulle  uppföra oss osv. Vi var 9 i vår båt som snorklade. Sen var det en hel del andra ute också.

Här är ett knippe bilder från snorkelturen. De är tagna av Cody som var med och guideade oss.
Jag köpte en engångskamera men har inte framkallat bilderna. Troligtvis är de inte i klass med Codys bilder.

Första stället vi stannade på hittade vi den här sötnosen, en kalv som är ca 2-3 år. Den diade och var fortfarande tillsammans med mamman. Hanarna brukar stanna lite längre hos mamman än honorna.
Så den här ska nog snart klara sig själv.

Den låg där och vilade, rullade runt lite och verkade inte ett dugg besvärad över att vi var där och simmade runt den.

En otrolig upplevelse att få se dessa djur i sin naturliga miljö och få komma så pass nära som nån meter ifrån. Man får inte komma simma nära eller röra dem om de inte kommer självmant och vill ta kontakt. Framför allt ska man vara försiktig om de har ungar.

På väg upp till ytan



En bild på mig under ytan....


Här har kalven hittat mamma och diar. Bröstvårtan sitter vid fenan, vi funderade på om det är för att de ska kunna dia när mamman ligger på botten.

Kände mig rätt genomfrusen när jag varit i vattnet kanske en halvtimme. När vi kom upp i båten bjöd kaptenen på varmt kaffe eller choklad och lite snacks.

Sen fortsatte vi till ett annat ställe där det skulle finnas flera och det fanns det men vattnet var grumligt pga att det var lågvatten och för många som rört upp lera från botten så jag såg inget.

En jätterolig och häftig tur som jag kommer att minnas länge. Är så glad att jag gjorde det.

Den här fick vi lyssna på när vi åkte tillbaka efter snorklingen :)