söndag 26 juli 2015

Meåfallet i Östjämtland

Förra söndagen när vi åkte från Hammarstrand bestämde vi oss för att leta igen Meåfallet som vi inte visste fanns för nån månad sen. Märkligt att vi inte känner till saker i den bygd som vi växt upp i både Bernt och jag. 

Meåfallet ligger ca 5 km från Hölleforsens kraftverk och det går en bilväg dit nån som har varit där skrev att om man har en Volvo 740 går det bra att köra ända fram. Nu har vi inte det men vi körde så långt vi vågade och det var ca halvvägs sen lämnade vi bilen och gick resten. 

Det är väldigt dåligt skyltat dit men vi antog att vi var på rätt väg.

Fin liten skogsväg, ganska igenväxt och på nåt ställe låg en stock över vägen så det hade inte vårt icke-terränggåenende-fordon klarat.


Indalsälven strömmar tyst förbi


Mera Indalsälven

Stannade och fotade lite blommor mm efter vägen.

Och små kryp


Ännu mera kryp

Så började vi närma oss och hörde forsen, men blev lite besvikna när vi såg det, det här var inga 30 meter fall.... 

Väldigt fint visserligen, det här är det nedre fallet mot Indalsälven.

Vi gick en lite bit till och då fanns det en skylt som visade vägen till det stora fallet.

Hittade en blomma på vägen som jag inte vet vad den heter.

En väldigt murken trappa som man ska gå i för att ta sig upp. Tordes inte kliva mitt på trappstegen utan gick på sidan där de är spikade på vangstycket under. 



Så kom vi fram till fallet och det var verkligen mäktigt och vackert. Bilden gör det inte rättvisa tyvärr.

Nedre delen av fallet.


Bernt poserar framför fallet

Nånstans i närheten ska det finnas en gränssten som markerar riksgränsen mellan Sverige och Norge när Jämtland var norskt eller var det kanske när Norge var Jämtländskt ;) (1178 - 1645).

Nordisk stormhatt växer vid fallet

Lite mossig vacker urskog.

Vår icke-terränggående bil


Åsså en vacker rödklöver. 

Meåfallet är helt klart värt ett besök, tycker dock att Ragunda kommun kunde skylta lite bättre och rusta upp trappan som nu är farlig att gå i.

onsdag 22 juli 2015

Överammer, Ammerån och en massa blommor

I lördags så åkte vi till Hammarstrand och hälsade på min mamma, vi hyrde lägenheten som finns längst ner i hennes hus och sov över där. 

På kvällen åkte vi till min lillebror och hans sambo som bjöd på middag. Grillen var på gång när vi kom och det var gott. Grillmästaren själv på bilden :)

Efter middag och kaffe gick vi ner till ån. Det hör som till, kan inte åka till Överammer utan en sväng ner till ån. Fascinerande att se vattnet virvla förbi som det alltid gör. Några fiskare som tältade där också.


Mycket vatten vid bröllopsgården som det heter nere vid stenbryggan.

Bernt, Annika och Hasse poserar nere vid ån. Noxi syns också längst ner till höger.

Fint och rofyllt


Det ligger en massa bondägg på lägdan nedanför mitt föräldrahem

Fin patina på dörren till den gamla logen.

Häftigt ljus och man ser hur det ångar från ån bortom för skogskanten.

Åsså lite blombilder såklart. 
Rödklöver

En till


Blåklocka

Almecke

... och en liten kattfot :)

måndag 20 juli 2015

Dromskåran

Bernt och jag åkte upp till Östersund i torsdags och i fredags gjorde vi en liten fjällvandring med våra barn. De var uppvärmda eftersom de varit på en tvådagarstur redan innan till bl.a Blanktjärnarna och sovit över och då var även Erika med.

Jag har aldrig vandrat i fjällen så det här var premiär för mig. Funderar ju egentligen över varför jag gör det eftersom jag avskyr uppförsbackar. Men men det var inte så jobbigt som jag trodde och det var häftigt och kul. Dessutom jätteroligt att göra det tillsammans hela familjen även om Erika inte kunde följa med. Min vrist som jag stukade för en vecka sen på Tilos höll hela vägen också.

Jag är nog starkare än somliga tror.... Det var kul och det kan definitivt bli flera vandringar i framtiden.
Här är vi redo för take-off. 

Runt 8 grader och mulet. Men Jörgen, Jennie och jag körde med shorts/korta tights, är det sommar så är det. Även Jämtländsk sommar.


Dromskåran är en sk sadelskåra som bildades av en smältvattensjö för flera tusen år sen när inlandsisen smälte. Den är ca 1 km lång, 70 meter djup och 150 meter bred.

Började med att gå uppför slalombacken, lite blött längst ner och vi gick väl inte bästa vägen och blev lite blöta om fötterna men det gick bra det med. 

Häftig utsikt när man kommit en bit upp i slalombacken, jag stannade ju såklart och fotade lite då och då. 

På andra sidan ån ser man Hovdebackarna, där har jag åkt skidor, det var där jag åkte utför första gången för en massa år sen.

Nu  har vi tagit oss upp för slalombacken och gått på högra sidan om skåran.
Bernt är "on top of the world"


Mobiltäckningen är bra uppe i fjällen. Bernt lägger ut en bild på facebook antar jag.
Lite blåsigt och kallt högst upp fast vi var varma efter ca 2 timmars vandring uppför.

Till vänster börjar skåran och långt där borta ser man Storsjön.

Skogsstjärnor växer lite här och var.

Lappljung

Bernt stå längst fram i bilden och ungefär mitt i bilden så ser man lite vitt och blått, det är Jörgen och Jennie som hittat ett bra fikaställe till oss. Fikat smakade förträffligt bra och även mackorna :)


När vi fikat gick vi i skåran tillbaka. På högra sidan ser man stigen som slingrar sig. 
Stenigt, smalt ibland och man fick klättra vissa partier för att ta sig fram.

Jennie och Jörgen på den smala stigen

Häftiga vyer.

En lite fjällbäck som letar sig ner längs bergskanten


Mera klättring

Jörgen blickar ut över nejden

Här ser man Hovdebacken

Jörgen har tagit sig över till andra sidan skåran och funderar på om han ska klättra upp för berget. Ingen bra ide tyckte jag.

Närmar oss slutet av skåran


Hjortronen blommar

Vissa är snart mogna

Fina lavar på stenar.
 
Nedanför skåran kom vi in i ett skogsparti som var jättefint. 
Vi gick/hoppade över bäcken åtminstone 3 gånger.

Samma bäck igen

Hönsbär, det blir röda bär på dem

Fina som jag inte kommer ihåg vad de heter just nu

Häftiga lavar på en sten, ser ut nästan som brons. 

Efter ca 4 timmar var vi tillbaka till bilen, hade gått ca 1 mil då och 11000 steg. 
Fick lite stöd av Jörgen på några av de branta partierna då jag tyckte det var lite jobbigt. Är lite feg men blir säkrare när jag gått ett tag. En härlig upplevelse. Lite kallt men ändå helt ok. Blåste där vi satt när vi fikade men sen när vi gick inuti skåran var det lugnare och nästan varmt bitvis.

När vi kommit ner till Hallen lyste solen och Storsjön låg glittrande blå nedanför.