onsdag 8 juli 2015

Panda, påfåglar och getter på Tilos

Idag hyrde vi en Fiat Panda för att se lite mera av Tilos. Det finns väldigt mycket vandringsleder här på ön men det var vi inte direkt sugna på när det är drygt 30 grader och solen steker.


Vi började med att åka till Mikro Chorio (Liten by) som är en ödeby uppe i bergen mellan Livadia, där vi bor och huvudstaden Megalo Chorio. Den grundades på 1600-talet och var bebodd fram till 1965 då den sista personen flyttade därifrån. Före andra världskriget bodde ca 1750 personer här. Nu är det bara getter som bor här. Kyrkan har renoverats och på kvällarna är en bar öppen och det går bussar hit från Livadia.

Nästan alla hus är utan tak, man tog med sig virket till taken eftersom trä var en bristvara och man använde det för att bygga de nya husen man flyttade till i Livadia.

Askan finns kvar i en av ugnarna som användes då.

Färgen finns kvar i ett av husen.


Vacker stenbeläggning utanför kyrkan. Kyrkan var stängd så den kunde vi inte gå in i.

Kyrkan mitt ibland ödehusen.

Ett par av de nuvarande innevånarna.

På väg upp mot Krialos, vi vände där. Telefonledningar finns i alla fall.

Nästa stopp blev vid Plaka beach, där finns en park med påfåglar. De höll på att bli matade av en familj så det var lite svårt att få med dem på bild. De springer snabbt när de vill och låter som om man håller på att strypa en katt eller nåt.

Vacker fjäderskrud

Vi badade och solade ett tag på Plaka beach, hett som tusan, tills vi började bli hungriga och tyckte det var dags att få nåt i magen.

Agios Antonios är en liten fiskeby där det finns två restauranger. Vi stannade vid den närmast hamnen och var in och kollade vad de hade för mat. Bernt valde ut en fisk som de tillagade och sen valde vi dolmades, Imam (aubergine stekt i ugn) och Fava (ärtpure) som jag inte testat förut. Allt var jättegott.


Många små fiskar i vattnet nedanför vårt bord. Att de simmade fram och tillbaka där förstod vi senare när de andra matgästerna matade dem med bröd. Är bröd bra mat för fiskar? Behöver de verkligen kolhydrater?

Fiskaren som säkert var den som tagit upp fisken Bernt valde.

Vy från restaurangen där vi satt på kajen och åt.

Efter lite mera sol och bad, eller lite dåsande och sovande i skuggan så var vi nöjda och begav oss tillbaka till Livadia.


Getter finns överallt

Man kan ju bo under en grävmaskin om man inte hittar annan skugga.

Vy över Livadia på väg tillbaka

En härlig dag. Finns mera att se på Livadia men det får vi ta nästa gång vi kommer hit. För kommer tillbaka gör vi alldeles säkert. 

Imorgon är det dags att resa vidare för de sista dagarna på den här resan.

Nej nu är det dags att gå ut och se var vi ska äta middag ikväll, dessa svåra beslut :)

Kalispera


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar