Minfulness och syncronisitet

Har skrivit om syncronisitet några gånger tidigare och det är ett ämne som fascinerar mig. Det finns flera böcker i ämnet och de som hävdar att det som ser ut som en slump inte är det och jag är böjd att hålla med.

Jag har under våren gått en kurs i mindfulness och den har gett mig mycket. Fantastisk lärare och ett härligt gäng som gick kursen. I kursen ingår en dag i tystnad, en lördag, men jag kunde inte vara med då så jag och en tjej till hade vår heldag tillsammans med en annan grupp och den läraren var inte lika bra och inspirerande som vår lärare. Så vi var lite missnöjda efter dagen. Så vår lärare erbjöd oss att vara med på en heldag med hennes grupp hon har i höst. Så det var i går.

Det är en häftig känsla att vara en dag i tystnad, man ska inte söka ögonkontakt med de andra utan vara i sin egen "bubbla" lyssna på vad som händer inom en och vad som kommer upp. Mycket meditation, vila, mindful eating, promenad ute, långsamt för att utforska vad som finns runt omkring. Rörelse till musik mm. När vi sen ska börja prata i slutet av dagen för att prata om vad vi upplevt kände jag det som att jag inte vill lämna min bubbla utan vara kvar där.

Det här med syncronisitet då. När jag fick datumet för den här dagen och pratade med Bernt om det så visade det sig att han den dagen också skulle vara i Stockholm, ungefär samma tider som min kurs och dessutom skulle han hålla till ett kvarter bort från där jag skulle vara. Hur stor är oddsen för det?
Det kallar jag för syncronisitet.

Nu är vi i Stråtjära och njuter av lugnet.