Vaknade halv sju av att Bernts telefonväckning startade. Han hade glömt stänga av den. Alldeles för tidigt så jag tog en lång sovmorgon och slumrade till ljudet från havet.
Lite småregnigt men vid elva hade det slutat regna så vi tog tåget till Monterosso den nordligaste byn för att gå vandringsleden till Vernazza, nästa by.
Lite småregnigt men vid elva hade det slutat regna så vi tog tåget till Monterosso den nordligaste byn för att gå vandringsleden till Vernazza, nästa by.
Monterosso är den enda byn med sandstrand de övriga har klipphällat förutom Corneglia, den mittersta som ligger högre.
Monterosso har en ny och en gammal stadsdel förbundna med en tunnel. Den gamla stadsdelen gillade vi och skulle gärna bott där istället för i Riomaggiore. På bilden är det gamla stadsdelen och längst till höger börjar leden mot Vernazza.
Monterosso har en ny och en gammal stadsdel förbundna med en tunnel. Den gamla stadsdelen gillade vi och skulle gärna bott där istället för i Riomaggiore. På bilden är det gamla stadsdelen och längst till höger börjar leden mot Vernazza.
Bernt ser lite misstänksam ut, inte helt övertygad om att han vill vara med på bild.
En trappgränd i Monterosso.
Mortis et Irationis Confraternitas (Church of the Brotherhood of Death & Prayer) ligger i den gamla stadsdelen. Blev fascinerad av interiören. Lägg märke till skeletten som finns i listerna under kupolen.
Innan vi började vandringen till Vernazza åt vi en god lunch på en av restaurangerna. Risotto med skaldjur. Mycket gott.
Vandringsleden tar ca 90 minuter att gå stod det. Vi höll på tre timmar, dels för att fota och dels för att pusta ut mellan varven. Trappor trappor trappor och i princip bara uppför en timme.
Det var då jag funderade på vem som kommit på den idiotiska iden att åka hit. Hmm Justja det var visst jag...
Nåja så illa var det ju inte. Fantastiska vyer och som mest var vi uppe på 170 m över havet. Stegräknaren visade att vi gått 97 trappor totalt (den räknar bara uppför) under dagen.
Läste sedan i guideboken att det här är den tuffaste och mest krävande leden. Tur jag inte visste det ;)
Det var då jag funderade på vem som kommit på den idiotiska iden att åka hit. Hmm Justja det var visst jag...
Nåja så illa var det ju inte. Fantastiska vyer och som mest var vi uppe på 170 m över havet. Stegräknaren visade att vi gått 97 trappor totalt (den räknar bara uppför) under dagen.
Läste sedan i guideboken att det här är den tuffaste och mest krävande leden. Tur jag inte visste det ;)
Fina små bäckar fanns längs stigen.
Så här kan man också bo. Vi passerade nedanför huset och fotot är taget från andra sidan ravinen.
Fina vingårdar.
Framme till slut i Vernazza där vi pustade ut på restaurangen längst ute till höger med ett glas vin och vatten.
Ännu en fantastisk dag i CT.
Ännu en fantastisk dag i CT.
Grattis till 30 år!! Fantastiska bilder!! och det var väl en utmärkt idé att ska dit:-) jag ville också va där. Kram
SvaraRadera